Ljuset som bländar

Josef var med mig igår på julafton hela dagen och kvällen på stora stökiga släktfirandet. Ofattbart modigt tycker ju jag och jag satt helt fascinerat och betraktade honom när han helt naturligt liksom bara smälte in där - som om han varit med flera gånger förr! Så enkelt, så naturligt.
Det skrämmer mig på något konstigt ologiskt sätt, trots att jag egentligen är glad över det. Jag tror att det som skrämmer mig är att jag vet hur lätt det är att förlora något vackert.

Upprepar mantrat: här och nu. Lyssna. Tillit. Jag är bara så ovan... Ljuset bländar när man levt i mörkret länge.

Kommentarer
Postat av: Josef

Älskar dig.Har letat och letat och äntligen funnit dig.

Postat av: Susanne 5-kilos

Återigen, du är värd allt gott som bara kan hända! Låt dig bländas!!!

2009-12-25 @ 15:17:37
Postat av: B.S

Hej!

Jag undrar om du har möjlighet att hjälpa mig få kontakt med en av dina läsare som gjorde en kommentar vid ditt förra inlägg. Precis som henne följer jag din blogg sen oktober när min man hastigt dog och lämnade mig kvar med tre små barn (3,6,9), ser att du också sökte sorgesystrar i början av din blogg. Det är signaturen MS jag söker./B

2009-12-27 @ 11:38:44
Postat av: Sorgfågel

B.S: har mailat MS angående dig! Hoppas ni kan få styrka av varandra, det behöver man!!



Josef: litar på dig, fattar! :-) Älskar dig!

/Sorgfågel

2009-12-28 @ 15:45:56
URL: http://cayenne72.blogg.se/sorgfagel
Postat av: KIKI

Ja kan bara hålla med! LÅT DIG BLÄNDAS!!! blir det för mycket finns det solglasögon!! ha ha ha

Jag blir så glad ända in i själen...när jag läser hur du mår nu!! Glad för din skull, vännen



Ha det bäst

KRAMAR

2009-12-29 @ 18:10:47
URL: http://blogg.familjen-ahlgren.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0