I himlen och på jorden
Det som alla kanske glömmer är att saknaden efter M ändå finns kvar. Den kommer alltid att finnas med mig, ingenting kan helt ta bort den. Möjligen dämpas den, möjligen känns den mindre smärtsam - men försvinner helt gör den aldrig.
Jag känner mig kluven och lite förvirrad ibland: hur kan man älska en i himlen och en på jorden på samma gång?
Det kan man definitivt. Och att du har J är inget som förtar M på minsta lilla sätt. Å andra sidan är det du har med M och har haft med honom inget som förtar J heller. Det finns en tid för allting. Ibland är tiden blandad men det är ändå aldrig tid för två samma på en gång.
-ME- har naturligtvis redan sagt det jag vill säga på ett himlans bra sätt. Med tillägget att självklart är sorgen efter M en del av dig nu, den du är helt enkelt men det hindrar dig inte att få vara lycklig m J. Jag är glad för din skull.
Det är klart att det är skönt och glädjande att se dig lycklig! Jag tror inte du ska underskatta din omgivning - givetvis förstår de allra allra flesta att M alltid finns kvar hos dig. Men det går så bra att tänka två saker samtidigt:-)
Kram!
Kärleken är stor och givmild, klart man kan älska flera. Precis som man kan älska ett nytt barn lika mycket som dom man redan har. Kärleken är inte en klump som man delar upp på fler och fler, den växer sig bara större.
Hur du kan älska en i himlen och en på jorden? Men älskade vännen, att du ens behöver undra? För att du har så mycket kärlek, sorg, tacksamhet, vetskaper, saknad, jädraranamma, styrka, mod och givande i dig. Jag ser det snarare som en självklarhet att du kan det.
Och att du vågar släppa in J i ert liv är så underbart och vackert så jag blir alldeles tårig. Och eftersom du känner dig lugn och trygg i detta så tror jag fullt och fast på att då är M också det! Och någon har ju sett till att J hittade hem till er. Gissa vem?! :)
/ Kramar Anna!
Inte lätt att älska en på jorden och en i himlen.
Accepterar det fullständigt.
Livet behöver inte vara krångligt som vi säger.
Älskar dig/Josef
