Vrida tiden och tillvaron rätt?
Inser att jag hela den här dagen på något sätt gått och väntat på att han ska komma hem. Att just den här dagen skulle en port öppna sig och jag skulle komma tillbaka till den "rätta tidsdimensionen" istället för den här twilight zonen som jag vistats i i ett år. För så har det känts; som om något gick fel den där dagen - det skulle inte vara så här, någon mixtrade med tillvaron och allt blev en vaken mardröm som jag inte kunnat ta mig ur.
Jag VET ju med förnuftet att han inte kommer tillbaka, inte ens idag när året fullbordats utan honom hos mig. Men hjärtat förstår inte. Jag vet att jag har skrivit det förr, och det är fortfarande så.
Jag VET ju med förnuftet att han inte kommer tillbaka, inte ens idag när året fullbordats utan honom hos mig. Men hjärtat förstår inte. Jag vet att jag har skrivit det förr, och det är fortfarande så.
Kommentarer
Postat av: kamilla
Ja visst är livet orättvist.
Postat av: Anna
Å vännen, din smärta känns genom orden, det är bra att du får ut dem. Finns här vet du, och jag vet att du uppskattar det. Men jag vet också att jag inte kan ge dig det du helst av allt vill ha...
Postat av: Elisabeth
Tänkte på dig denna dag, innerligt mycket!
Jag såg att du skrev på Aff att den närmade sig för någon vecka sedan, jag har inte ett endaste ord som kan ens försöka att fylla ett gigantiskt tomrum - inte ett enda!
KRAM!!!
Trackback
