Livet som en skugga
Jag längtar efter den dagen när jag kan känna att jag lever fullt ut igen. Efter den dagen när jag kan känna ren glädje igen. När jag inte känner mig som en skugga utan som en hel person igen.
När någon dör så dör den andre också! Jag dog också den där septemberdagen; bara det att mig dödförklarade de inte! Hon som var jag dog och jag vet fortfarande inte hur mycket som är kvar eller vem jag blir. Därför känner jag mig som en skugga - det ser ut som om jag fungerar helt normalt, men det är mycket skådespeleri och inuti finns alltid den där tomheten och ensamheten.
Tro inte att sorg har gått över bara för att den ni ser verkar fungera bättre eller ser glad ut - den personen har bara lärt sig maskera bättre!! Sorgen är bara min nu; den bor i ett rum längst in och plockas bara fram i småbitar inför speciellt utvalda.
När någon dör så dör den andre också! Jag dog också den där septemberdagen; bara det att mig dödförklarade de inte! Hon som var jag dog och jag vet fortfarande inte hur mycket som är kvar eller vem jag blir. Därför känner jag mig som en skugga - det ser ut som om jag fungerar helt normalt, men det är mycket skådespeleri och inuti finns alltid den där tomheten och ensamheten.
Tro inte att sorg har gått över bara för att den ni ser verkar fungera bättre eller ser glad ut - den personen har bara lärt sig maskera bättre!! Sorgen är bara min nu; den bor i ett rum längst in och plockas bara fram i småbitar inför speciellt utvalda.
Kommentarer
Postat av: emkh
Håller med, efter min man´s bortgång så känner jag inte igen mig. Jag är inte samma person även om utåt ser ganska bra, skulle man gräva inuti mig så är är det ett djup djup sorg som inte kan beskrivas i ord. Hoppas att vi kan fortsätta att blogg.
kram
Postat av: emkh
Jag blev inspirerat att börja blogga tack vare dig.Jag är i inläning´s fas men det verkar som det hjälper att skriva/blogga ett sått för att bearbeta sorg / kram
Postat av: Elisabeth
De som verkligen känner dig förstår & ser nog ändå hur vingligt du har det!!!
Och ibland minns jag att jag kunde känna att det var rätt skönt att hålla en fasad, då kunde den få va där i frontlinjen & jag kunde lulla runt i mitt eget.
KRAMAS!
Trackback
