Inför "In memoriam"-annons
Det går väldigt upp och ner de här dagarna, i tvära kast som är svåra att hänga med i. Som tur är funkar det rätt bra att jobba än så länge; det blir till och med lite andrum. När jag sedan kommer hem och det blir kväll och tyst i huset kommer all saknad, alla tankar och alla flashbacks.
Sitter och grubblar och ruvar på en "In memoriam"-annons som jag vill sätta in i lokaltidningen nu till 1-årsdagen. Det är en grej jag VILL göra, men som gör ont och därför drar jag på det. Jag vet att jag kommer att få det gjort, men också att jag måste "värka" fram den.
Sitter och grubblar och ruvar på en "In memoriam"-annons som jag vill sätta in i lokaltidningen nu till 1-årsdagen. Det är en grej jag VILL göra, men som gör ont och därför drar jag på det. Jag vet att jag kommer att få det gjort, men också att jag måste "värka" fram den.
Kommentarer
Postat av: Kamilla
Ja visst känns det konstigt, just den annonsen ville jag skriva också. Jag skrev en dikt från mig själv o barnen. Det kom fram en man (som jag knappt vet vem det är) några veckor efter som tyckte den var så fin, det kändes bra. Man hinner att tänka lite mer vid ettårsdagen och hjärnan är inte helt upp i tok..så det finns tid för hjärtat att vara med
Trackback
