Hoppets sista dag
Idag var det Den Sista Dagen Av Hopp; den sista dagen när jag fortfarande hoppades att han skulle vakna upp ur medvetslösheten. Sedan på natten blev han sämre och när jag kom tillbaka till IVA dagen efter fick jag prata med överläkaren som förklarade att han troligtvis inte skulle klara sig, att skadorna var för stora och att det bara var en fråga om tid. Efter det var det bara dödsvaka som gällde. Efter den här dagen har det bara varit förtvivlan; efter den här dagen dog jag också.....
Åh hjärtat - kan någon ta emot dig när du faller så hårt idag?
Jag ger dig mitt telefonnummer på Aff OM, ett jättestort OM, du bara vill gråta eller prata och inte får tag på någon som stått dig fysiskt nära.
håller om i tanken...
Finns inga ord...inget som kan lindra en så djup smärta. Kramar om och håller sig i handen!
Det känns så orättvist att du ska göra detta själv men själva anledningen till sorgen är ju att han är borta, han som skulle vara ditt stöd i en så tung situation. Om det ändå fanns något enda litet sätt att lindra, att hjälpa dig bära den stora, tunga, svarta sorgstenen...
Kramar om
Sabina: det är ju inget som kan lindra, ingen som kan hjälpa känns det som. Det är bra jag som kan bära den här sorgstenen. Och ingen annan än han duger riktigt ändå, och det går ju inte..
Elisabeth: jättesnällt av dig, men du måste veta att jag ringer aldrig någon alls när jag mår såhär. Jag borde nog, men jag orkar inte. Går in i mig själv i stället och bara försöker härda ut.
Anna: tack för stödet idag. Jag sa ju till dig att det svänger fort nu och det gör det. Mådde rätt okej när vi pratade, sedan kraschade allt på eftermiddagen. Utan förvarning, sådär som vi också sa.
Kram! Sorgfågel
Det är ju så. Att det inte finns några ord som jag kan säga som kan lindra din smärta. Vill ändå bara att du skall veta att jag också, tänker på dig de här tunga dagarna.
Trillade in av en slump på din sida och kan säga just nu sitter jag och ryser av medlidande och sorg. Men som alla andra säger så finns det inget vi kan säga för att lindra din smärta. Hur mycket man än önskar att det fanns. Man skulle verkligen vilja vara en läkande hand när man läser allt du skrivit. Hoppas du hittar den där lilla lilla kraften att ta dig igenom varje timma och och orkar kämpa ienom dessa dagarna. Och kan inte mer än skicka en JÄTTESTROM varma lång kram även om jag inte känner dig. Va rädd om dig och ta hand om dig och barnen så gott det går. Vi är inte mer än människor någon av oss och har rätt att falla när livet är jobigt. Kram i massor
Önskar att jag kunde ta bort allt det onda.
Vill bara ge dig en stor värmande kram.
Kram på dig. Hade jag känt dig så hade jag varit hos dig nu. Det går inte göra nått åt allt elände,han kommer inte tillbaka. Och jag vet att du inte ringer eller hör av dig till dina vänner, det gör man när allt känns ganska ok. Jag hoppas att dina vänner som känner dig vet hur du är. TILL VÄNNERNA..Ta hand om henne, det här är en del av resten av hennes liv. All styrka som hon behöver måste hon få hjälp med. Kram
