Sorgfågel

Jag hatar att gå och lägga mig ensam! Jag vill att han ska ligga där bredvid, pussa mig godnatt och hålla om mig som han alltid gjorde. Jag vill kunna sträcka ut handen det första jag gör när jag vaknar och känna att han ligger bredvid.
Jag vill ligga och titta på honom när han sover; hans mörka ögonfransar så vackra när de vilar mot kinden! Jag vill höra rofyllda, lugna andetag förutom mina. Jag vill kunna krypa intill och värma mig på honom; han som alltid var så varm när han sov.

Jag sitter alltid uppe för länge om kvällarna, så jag har konstant sömnbrist. Men det är inte så konstigt, det beror ju på att jag avskyr att sova själv.