En minut i taget samt vår på graven
Men även sådana dagar tar slut och blir till kväll och natt och det är en välsignelse....
Fast lite bättre blev det frampå eftermiddagen när Stora J och jag hade varit på BUP. Ingen av oss var i form för att gå dit; jag jätteledsen och hon jättetrött, men det gjorde nog nytta för oss att få sitta där och prata på varsitt håll. När vi gick därifrån var vi nästan lite "renade", typ: nu orkar vi inte gråta mer! Så vi tröståt snordyr glass från Pressbyrån, det var vi värda!
I lördags var vi; jag och barnen, vid graven och satte nya blommor. Nu är där vårfint med penséer, tulpaner och påskliljor.
Ovanför gravstenen ligger fyra stenhjärtan; ett stort som symboliserar mig och tre små som är barnens. Stora J upptäckte en sak: "mitt" hjärta hade gått mitt itu och dessutom blivit ihåligt! Det är vinterkylan som gått hårt åt det, men jag tyckte inte det gjorde något. Tvärtom var det väldigt passande: det HAR ju gått mitt itu på riktigt också!
Nästan så jag ryser när jag läser om "ditt" hjärta, samma där på graven som det du bär inom dig...
Kanske var det alldeles rätt tillfälle för dig att vara på BUP med stora J en överjävlig dag. Gissar att du säger andra saker då, och alla olika pusselbitar de kan få, som ska hjälpa stora J är säkerligen till hjälp. Du har många, många tårar som ska ut. Några av dem kom igår... Önskar jag kunde gråta några åt dig, eller i alla fall tillsammans med dig.
Kram
Stor kram till dig! Usch och fy vilken dag. Tur att du har lite variation i hur dina dagar är dock - att inte varenda dag är så här just nu.
Varma kramar till dig!
Vad fint det var med de fyra hjärtana som ni lagt vid graven. Jag önskar dig några vilsamma dagar nu.
Dina ord går rakt in i hjärtat. Så vackert men fruktansvärt sorgligt med ditt hjärta...Bra att ni orkade till BUP och härligt med svindyr glass, sånt behövs! Varma kramar Anna!
