Sorgfågel

Vrider klockan tillbaka en timme till vintertid innan jag går och lägger mig och får plötsligt en fantasitanke: tänk om jag lika lätt kunde vrida tiden tillbaka till när han levde! Inte för att jag vet om jag hade kunnat göra något för att förhindra astma-anfallet, men bara det att få vara med honom igen!

Får liknande upplevelser när jag skriver i familjens dagbok; det är en sån där 10-årsdagbok där man antecknar kort varje dag och alla åren står liksom under varandra. Idag den 25:e kan jag till exempel se när jag skriver om idag att förra året handlade vi mat och städade. Så underbart vardagligt! 
Kusligt är det när man tittar på begravningsdatumet, 12 september. Två år tidigare testade jag positivt på graviditetstestet - det var det som blev Lilla J...Från total lycka till mörkaste sorg liksom, det är tur ändå att man inte vet vad som väntar en...
Eller den 1 september; förra året höll vi på och förberedde Lilla J:s dop som var dagen efter. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att M bara hade 1 år kvar att leva.....