Sorgfågel

Så lätt det är att föreställa sig M komma hem! Så enkelt att se framför mig hur det brukade vara; hur det borde vara. Han som kommer hem och äter lunch med mig och Lilla J, vi som går på promenad och tittar till honom i potatislagret, han som kommer hem när jag håller på med kvällsmaten. Jag kan precis höra hans röst och se honom!
Det är så konstigt att det är så verkligt; jag behöver bara tänka, så är det som om det fortfarande var så! Medans det som egentligen är det verkliga är så overkligt.

Någon skrev till mig i ett snackforum: du lever min värsta mardröm.