Sorgfågel

Jag förstår ju nu helt och fullt varför man förr i tiden hade sorgklädsel. Sorgflor, sorgband, svarta kläder; allt efter strikta regler. Jag skulle vilja ha en svart sorgslöja framför ansiktet när jag går ute bland folk på stan, då skulle alla förstå varför jag inte ler och varför mina ögon är så fulla av smärta. Det fyllde en funktion helt klart, synd att man lade av med det.

Och varför, varför bor jag inte i ett land som har den där utåtagerande sorgetraditionen?? Ni vet, de ylar och skriker ut sin sorg och ALLA gör det! Fy fan vad smart, tänk att mitt i en ylgråtande hop av anhöriga bara få primalskrika ut sorgen - och det skulle ses som passande! Såna folkslag vet hur det ska vara, det är ju precis det man behöver!