Rastlösa kvällar
Jag har sagt det förr men jag säger det igen: kvällarna är värst! Nu när barnen lagt sig och det är bara jag....Nu skulle han och jag ha kurat ihop oss tillsammans i soffan, kokat lite te och suttit och pratat och kanske tittat lite på TV.
Det bara kryper i mig vissa kvällar, det känns som om jag skulle vilja ta bilen och bara köra iväg nånstans eller ta på mig jackan, gå utanför dörren och bara gå och gå och inte stanna nånsin. Ibland stryker jag omkring i rummen här i huset som en instängd katt. Jag inser ju att allt detta är ren och skär saknad, jag saknar honom så mycket och vill bara leta efter honom och det är det som gör mig så rastlös. Men hur letar man efter någon som inte finns längre - inte i den här världen i alla fall?
Det bara kryper i mig vissa kvällar, det känns som om jag skulle vilja ta bilen och bara köra iväg nånstans eller ta på mig jackan, gå utanför dörren och bara gå och gå och inte stanna nånsin. Ibland stryker jag omkring i rummen här i huset som en instängd katt. Jag inser ju att allt detta är ren och skär saknad, jag saknar honom så mycket och vill bara leta efter honom och det är det som gör mig så rastlös. Men hur letar man efter någon som inte finns längre - inte i den här världen i alla fall?
Kommentarer
Postat av: -ME-
I stillheten. I stillheten kommer du att hitta honom. Men det tar tid att få ro att hitta den stillheten och jag tror det är alldeles för tidigt än. Men de finns där. vet
Postat av: Malle o Zassa o Rakel
exakt där är jag.....gråter
Trackback
