Sorgfågel

Om jag hör en enda människa till i min närhet säga "bara säg till om du behöver hjälp, hör av dig när du vill, ring om du behöver prata!" så skriker jag fan i mig högt! Ja, ursäkta, jag svär alltid när jag blir arg och förbannad, men det tror jag att Gud vet om, så han har nog överseende. Jag blir galen på dessa meningar, fatta att MAN RINGER INTE! Man ber inte om hjälp, för man ORKAR INTE för man är så sårbar ändå!

Kicki E skriver klokt i en kommentar här på min blogg:
"Det bästa var de få personer som bara ringde, dag efter dag så att de nästan blev tjatiga till slut. För det är inte så jävla lätt att lyfta luren själv när man är på botten."

Så är det. Jag kommer inte att ringa, allra minst när jag ligger där på bottnen och krälar och bara vill dö för det är för jobbigt. Jag klarar inte av det här själv; att samtidigt sörja och se till att barnen har det någorlunda bra, men jag vet inte vem som kan hjälpa mig. Jag oroar mig över vilka sår i själen barnen kommer att få......