Min aversion mot brevlådan
Att gå till brevlådan i dagens läge är inte så kul. Är där inte massor av gårdsräkningar på hiskeliga summor, så är där post adresserad till M eller ännu värre "till dödsboet". Eller som idag, ett brev från begravningsbyrån om att (citat) "askurnan med M:s stoft har kommit tillbaka från krematoriet". Som jag skrev för någon dag sedan: surrealistiskt.......
Sedan stod det i brevet om urnsättning och hur man kan utforma den, vilket man är rätt fri att göra som man vill. Urnsättningen blir ju mycket mer privat jämfört med begravningen som var så offentlig, liksom "för alla" med alla förbestämda ritualer.
Vi kan ha egna dikter och verser att läsa eller läsas upp, man kunde visst börja i kyrkan där man tänder ljus och sitter i stillhet med dämpad musik i bakgrunden.
Fast ska det vara personligt, så ska jag ta med en bärbar cd-spelare till gravplatsen och spela den här för M; hans favoritband (Kicki E, om du läser det här, så ler du) med den låt han helst lyssnade på med dem:
http://www.youtube.com/watch?v=wX6c5als1lk
Hej! Kom hem från Gotland för ett par timmar sedan. Och visst har du rätt - jag ler - speciellt när jag ser Bono komma in på scenen. Denne lille man som kan fylla en hel Stadion för 80 000 personer med kärlek och energi. Tycker det låter bra att ta med en cd-spelare med denna låt till urnsättningen. Gör det du och barnen känner för! Kram på dig!
