Kuratorn idag

Idag ska jag åka upp till sjukhuset och träffa kuratorn igen, har varit hos henne några gånger nu. Det är bra att ha någon proffessionell att prata med, någon som kan lyssna utan att själv sörja liksom. Vet inte hur länge jag får gå där, men det känns fortfarande viktigt - särskilt nu när det gått en tid och jag mer och mer upplever att det är svårt att prata med mina anhöriga. I början var det lättare; nu stänger jag till mer. Jag vet att jag borde öppna mig, men det är svårt att sitta och säga till dem man vet bryr sig om mig att vissa dagar vill jag dö så jag får träffa honom!

Det är konstigt, men jag har berättat väldigt djupa känslor och svåra saker för personer här på internet, saker jag inte kunnat dela med mig av till mina anhöriga. Vet inte vad det säger? Är jag för dålig på att öppna mig för mina nära? Har jag anhöriga som inte kan lyssna rätt? Har jag haft tur och hittat internets guldkorn till personer? Kanske är det en kombination av alla tre.....

Kommentarer
Postat av: Åsa

Jag tror att det kan vara lättare att öppna sig för personer som inte vet vem man är. Prata med någon man aldrig tidigare har träffat. Och så kan det faktiskt också vara skönt att prata med någon man inte har framför sig. Att skriva är något helt annat än att prata. När man skriver hinner man tänka igenom det man säger på ett annat sätt än när man pratar.

2008-10-16 @ 09:10:50
URL: http://asaleh.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hej:) Hoppas du får en trevlig dag! :)

2008-10-16 @ 09:16:19
URL: http://emmiealina.blogg.se/
Postat av: Anki

Här har det gått en dryg månad, och det jag upplever är att folk i min närhet liksom "tröttnat" på mitt ältande, jag vill ju prata om det...kanske jag skulle söka kuratorshjälp jag med...
vet inte, inte känt det behovet, men märker ju att mitt behov att fortfarande tala om det finns kvar..

2014-12-17 @ 14:49:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0