Jag hatar dem allihop och mest mig själv!
jag hoppas verkligen att du har någon du kan ringa som kan hjälpa/stötta/trösta/lyssna på dig. Jag läste vad som hänt inne på aff och har följt din blogg i några dagar. Min bästa kompis var med om samma sak som dig i vintras (även hennes man var lantbrukare) och jag känner så med dig. Finns inga ord som tröstar men jag tänker på dig otroligt mycket i din och familjens stora sorg. Kram från mig
Känner igen mig! Det bästa var de få personer som bara ringde, dag efter dag så att de nästan blev tjatiga till slut. För det är inte så jävla lätt att lyfta luren själv när man är på botten. Man behöver de där människorna som tränger sig på och är där och frågar och bryr sig. Det är så svenskt att inte störa. Och det gillar jag inte med svenskheten...
