"Hur är det?"
Min bästa kompis berättade om en äldre man som förlorat sin hustru, han svarade: "idag är det lite bättre än igår". Tyvärr känns det inte riktigt så än, men kanske så småningom.....
Det som slår mig när jag läser dina inlägg är - att trots att varje sorgeprocess är individuell och delvis olika pga vem vi förlorat - så finns det så mycket som är universellt med sorgen. Saker vi alla går igenom. Speciellt vi som har förlorat någon "för tidigt" (vad nu för tidigt är - men jag tycker att dödsfall före 70 år i Sverige är för tidigt - en definition som jag grubblat och grubblat på genom åren, och som kanske är felaktig, men men...).
Jag hade i likhet med dig oerhört svårt att svara på frågan "hur är det"? Jag kunde nästan inte - jag ville skrika rakt ut. Jag tro jag kunde svara "inget vidare", "idag är det dåligt" och efter ett tag "så där". Det jobbiga är att du får följdfrågor om du svarar så... Du måste förklara varför! Så är det i Sverige - vi förväntas svara "bra" på den frågan. När jag fick motfråga så svarade jag "jag saknar min pappa/mamma" eller nåt liknande. Men ibland vill man bara säga "förjävligt" och inte behöva förklara sig. Förstår dig! Kram!
Sorg, och att mista en nära anhörig, är en mardröm för oss alla. Precis som så många skrev till dig, i början av din blogg, så saknar man ord. En del kan nog känna att det är otroligt svårt att veta hur de ska bete sig när de träffar dig. Om de bara visste att bara en liten klapp på axeln skulle räcka. Bara att de på något sätt visar att de finns där och vet vad du går igenom.
Tror verkligen på det där med att svara ärligt på hur man mår! För det första kan det nog vara skönt för dig att få ur dig de orden. Omgivningen vet ju egentligen hur du mår. Ett sådant svar kan verkligen inte komma som en överraskning. Det viktiga nu är att du ska få komma igenom din sorg. Du ska kunna berätta att du inte mår bra, och inte bara låta den komma ut hemma i din egen kammare. Visst finns det människor som inte kan tackla människor i sorg. Men jag tror faktiskt att det är fler än man tror som kan ta ditt ärliga svar.
Igen..
Vad jag känner igen allt
och den där jävla "hur är det"? "Hur går det med er"?
Om jag visste det skulle jag svara det!!!
