Sorgfågel

"Jag gick ut i marsblåsten
och hissade flaggan.
I köksfönstret stod min förstfödda
för att ge mig tecken
när den var lagom högt.
När jag surrade linan
kom jag plötsligt på
vad jag gjorde.
Jag hissade flaggan på halv stång
för min älskade skulle begravas.
Jag tror att det var då,
först då,
som jag fattade vad som hänt.
Det var svårt."

(May Engvall)


Precis som i dikten hissade jag vår flagga på halv stång den dagen M skulle begravas. Det var en väldigt konstig känsla att stå och göra något sånt, det blir så konkret på något vis. Vi har aldrig behövt ha vår flagga på halv stång förut heller, det har bara varit dagen efter dödsdagen och begravningsdagen.
Jag har alltid tyckt att det är en så sorglig syn att se en flagga vaja på halv stång och nu var det våran.........

Efteråt gick jag över till svärfar och svärmor som bor nästgårds för att hjälpa dem med deras flagga. När jag kommer ut på vår framfartsväg ser jag att grannarna mittemot på andra sidan landsvägen har halat sin flagga också, då blev jag ganska rörd.
Ännu mer rörd blev jag efter begravningen när min bror berättade (jag lade aldrig märke till det själv, för när vi åkte till kyrkan var jag så inne i sorgen och faktiskt rätt nervös) att när man åkte landsvägen genom alla ställena som ligger här omkring, så hade ALLA grannarna halat sina flaggor! För mig blev det ett väldigt stort hedersbevis, för det är fortfarande så ute på landet att en halad flagga är en väldigt stark symbol. Man halar i princip bara när det är någon i huset som dött och därför var det mycket rörande att de halade för M!