Citat om styrka
Ur min "klokbok" som jag fick av min bibliotekarie: "En skugga av kärlek. Tankar i sorgen" av Lars Björklund:
"Vad ska jag säga till alla som inte förstår?Alla som säger att jag är stark. Stark?
Jag överlever. Men att överleva är inte detsamma som att klara av att leva. Det finns två alternativ. Att leva eller att dö. Det handlar inte om styrka. Och lever jag så gör jag det som livet kräver. Går upp, äter frukost och så vidare. Men jag klarar mig inte."
Gud, vad jag är trött på att höra att jag är stark! Det är inte styrka det är frågan om, det är bara det enkla faktumet att vissa saker måste man som människa även om det egentligen inte går. Att bara skita i allt och lägga sig ner och ynka oavbrutet är en lyx jag inte kan unna mig.
I och med att jag har barn att ta hand om har jag ett ansvar som jag aldrig kan lägga ifrån mig. Det innebär inte att jag är stark, det innebär bara att jag fullföljer det "kontraktet" jag skrev på när jag satte dem till världen. Dessutom vet jag ju att M litar på att jag tar hand om dem så bra jag kan, jag skulle litat på honom om det varit jag som dog. Inte kan jag väl svika honom?
Jag sörjer ändå, bakom allt det där som folk kallar "styrka" - jag sörjer så det gör ont! Då känns det nästan som ett förminskande av den smärtan och sorgen när alla bara babblar om hur stark jag är.
"Vad ska jag säga till alla som inte förstår?Alla som säger att jag är stark. Stark?
Jag överlever. Men att överleva är inte detsamma som att klara av att leva. Det finns två alternativ. Att leva eller att dö. Det handlar inte om styrka. Och lever jag så gör jag det som livet kräver. Går upp, äter frukost och så vidare. Men jag klarar mig inte."
Gud, vad jag är trött på att höra att jag är stark! Det är inte styrka det är frågan om, det är bara det enkla faktumet att vissa saker måste man som människa även om det egentligen inte går. Att bara skita i allt och lägga sig ner och ynka oavbrutet är en lyx jag inte kan unna mig.
I och med att jag har barn att ta hand om har jag ett ansvar som jag aldrig kan lägga ifrån mig. Det innebär inte att jag är stark, det innebär bara att jag fullföljer det "kontraktet" jag skrev på när jag satte dem till världen. Dessutom vet jag ju att M litar på att jag tar hand om dem så bra jag kan, jag skulle litat på honom om det varit jag som dog. Inte kan jag väl svika honom?
Jag sörjer ändå, bakom allt det där som folk kallar "styrka" - jag sörjer så det gör ont! Då känns det nästan som ett förminskande av den smärtan och sorgen när alla bara babblar om hur stark jag är.
Kommentarer
Postat av: Kicki
Jag känner igen mig. Det är vanligt att folk säger så. Men överlever är ju det man gör, för att sedan sakta, mycket sakta, komma tillbaka till livet... Kram på dig på alla helgons dag!
Postat av: Camilla D
Sitter och läser igenom dina tidiga blogginlägg och känner igen mig i så mycket. Fick i förra veckan höra att jag var så stark. Det kändes nästan som en förolämpning! Vem är du att tala om för mig att jag är stark?! Jag kanske väljer att inte bryta ihop inför dig, eftersom jag inte känner dig tillräckligt väl! Jag känner mig inte stark, så sätt inte den etiketten på mig!
Tack för en fantastisk blogg - precis vad jag behövde läsa just nu!
Trackback
