Sorgfågel

Ingen är ju så fullkomlig som efter han eller hon dött, sägs det ju. Men den här texten skrev jag till min man på vår förra bröllopsdag, 2007, gav den till honom samt lade ut den på min blogg. Han VAR verkligen bäst, det har jag alltid tyckt!

Kärleksförklaring till min man

Jag och min man har 5-årig bröllopsdag coming up soon, så då kan det väl passa bra för mig att skryta lite: jag har världens bästa man! Ibland kan jag förundra mig över vilken tur jag hade att det blev vi, för det var en ren lyckträff och verkligen inget "planerat".

Han är bara så bäst! Alltid en vilja till att hjälpa mig och underlätta för mig. Han sätter alltid oss i familjen främst trots att han har ett jobb som kräver mycket tid. Aldrig att han skulle få för sig att dra iväg på ölhävarresa med polarna och lämna allt hemjobb till mig eller glo på Tipsextra helt okontaktbar en hel eftermiddag.

Han är suverän på att fixa och laga allt möjligt, en riktig "handy man".
Ingen kan koka ett löskokt ägg så perfekt som han.
Han är jättebra på att storhandla och han dammsuger bättre och noggrannare än jag.
Han vet precis vilket godis som är min favorit eller vilken glass-smak jag gillar bäst.

Han kan komma hem en vanlig dag och ha plockat vildblommor eller trädgårdsblommor till mig och det tycker jag är mycket finare än en förutsägbar ros på t.ex Alla hjärtans dag.

Han älskar våra barn så gränslöst och har gråtit av lycka vid varje förlossning. Nu när vi har en bebis igen är det alltid han som går upp på natten och byter blöja på henne, så att jag ska ha bara amningen.

Men viktigast av allt: ingen kan se mig som han. Ingen kan få mig att känna mig så trygg och älskad. Han tycker att jag är vacker hur jag än ser ut och han har ändå sett mig i mina fulaste utsattaste stunder. Han kan nästan läsa mina tankar och är så "inkopplad" på mig. Vid förlossningarna har det varit extra tydligt, då var det nästan telepatiskt!

Ett liv utan honom är något jag inte ens kan föreställa mig. Han är inte bara min man och mina barns far; han är min livskamrat. Jag vill bli gammal bredvid honom.

Här finns den på min förra blogg:
http://cayenne72.blogg.se/2007/june/karleksforklaring-till-min-man.html

Det sista stycket läste prästen upp när han höll griftetalet över M på begravningen. Han är väldigt bra, vår präst, så jag är glad över att det var han som begravde M. Det var ett fint griftetal och prästen hade pratat mycket med mig innan, så att det skulle bli personligt och rätt.

Men visst är det hemskt; det liv jag lever nu, är det liv jag inte ens kunde föreställa mig..........