Sorgfågel

Skrev ju härom dagen om de där "förbjudna" känslorna med ilska och avundsjuka som man känner mitt i sorgen och här är en bön/dikt apropå det:

"Jag kan inte tygla min vrede
Det känns så bittert, Herre,
så onödigt.
Varför skulle just han behöva dö,
han som hade så mycket att ge?
Han som hade så många viktiga uppgifter framför sig.
Jag fattar det inte.
Jag kan inte tygla min vrede.
Varför kunde inte jag få dö i hans ställe?
Vad skall jag nu med mitt liv till
- nu när han är borta?
 
Svara mig, Herre, svara mig."

(ur: Om sorgen i livet av Caroline Krook)