1 månad idag
Jag har ju haft koll på det här datumet ett tag, men igår kom också Stora J och sa, utan att jag nämnt något, "i morgon är det en månad sedan pappa dog!"
Min lilla stora tjej, jag undrar vad som egentligen rör sig därinne i ditt innersta.....? Det är svårt att hjälpa när man är så förtvivlad själv. På ytan verkar hon funka bra, men hur är det längst inuti?
Tårarna rinner efter att ha läst din fina blogg - trots sorgen.
Det finns inga ord, men jag hoppas du hittar styrka att komma vidare tillsammans med dina barn och tveka aldrig att söka hjälp om du behöver prata.
Jag såg att du skrev några rader på OÄF.... gick in hit och läste din blogg. Det finns inga ord som hjälper, inga ord som passar.... Min stora fasa att förlora min livskamrat och jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i vad du går igenom. Jag vill inte ens försöka för det känns ont att bara läsa vad du genomlider.
Men jag kände igen avskedet... att behöva lämna för sista gången. Stänga dörren......Det var iofs min pappa vi stängde dörren om, efter att ha suttit hos honom i döden i många timmar...... då var allt så självklart, vackert och fint. Inte svårt utan .... självklart att vi skulle vara där.Klappa honom, prata om honom med honom.... Men när vi skulle gå för sista gången. Stänga dörren.... ja där kan jag förstå din känsla ....
Ta en dag i taget... och låt livet bara vara en stund. Kram.
