Trögstartade system
Har dessutom försökt med skolans kurator när jag tyckte det dröjde för länge med respons från skolsköterskan; jag tog upp det på utvecklingssamtalen för båda barnen med deras klasslärare att kuratorn skulle kunna prata med barnen. Fick i förra veckan höra av Stora J:s klasslärare att kuratorn endast har två timmar i veckan på skolan varav en timme redan är uppbokad. Jag reagerade på det senare när jag kom hem (detta sades i förbigående när jag hämtade J för tandläkartid); vad - VAD I HIMMELENS NAMN kan det finnas på denna skola som går före dödsförlust av förälder???? Om kuratorn har en sån prioritering så kan det f*n i mig kvitta, för såpass känner jag min lilla bygd ( det är en liten skola med max 150 barn) att jag helt säkert kan säga att ingen unge har en sånt akut trauma som mina barn har just nu!!
I och med att jag jobbar i samma rektorsområde har jag ju själv suttit och läst och reviderat de där förbannade krisplanerna, med what the f*** ska de vara bra för?? Stöd ska in DIREKT, comprende??
Har ni sett de där barnpsykologiska listorna på hur man rankar traumatiska händelser i barns liv? Skilsmässor, flytt, skolbyte osv. Högst och värst är 100 poäng och det är "förälder avlider".......
Jag fasar för de sår mina barn får av detta och inget kan jag göra åt det! Jo, jag gör allt jag förmår: ser till att vi pratar om M, att vardagen funkar så normalt som vanligt, att de får leka med kompisar. Jag strider för att de ska kunna ha någon att prata av sig med. Men själva grunden kan jag aldrig skydda dem mot: pappa är död och det kommer att påverka dem. Jag vet bara inte hur mycket.....
Nej usch vad arg jag blir!
Skolan är skyldig att ha en plan när det gäller sådana händelser. På vår skola har vi en plan samt en krisgrupp.
Det är nästan så att man ska anmäla detta till Skolverket.
Jag hittade din blogg för ett par dagar sen och har läst och tårarna rinner, jag kan inte ens i min vildaste fantasi sätta mig in i hur du och barnen har det.Man får nästan dåndimpen när man läser hur det funkar. Det jag tycker är mest konstigt det är när det sker "större" olycker med många inblandade då ska hela samhället fixa och ordna och dona och alla krisgrupper kallas in. Men katastrofen är ju tom större när "bara" en människa går bort, för när det är många så är det ju flera i samma situation som kanske kan stötta varandra i sin sorg. Jag menar inte att sorgen blir mindre för att det är många men som sagt krisberedskapen funkar lite annorlunda då. Hoppas du får den hjälp som ni behöver och som ni har rätt till Många Kramar Lizette
