Tillbaka i smärtan
Det hemska är att veta, att medans jag ligger på badrumsgolvet och gråter så jag nästan kräks, så finns det ingen, INGEN jag vill ringa! Jag vet att jag borde, jag vet att jag hade behövt ha någon där, men det finns ingen jag vill ska komma - bara han! Det var alltid bara han som jag ville ha hos mig och så är det fortfarande. Ingen annan kan hjälpa mig med det här.
Tror också på det där med att leva ut sin sorg och smärta. Men som du säger känns det inte bra att göra det framför sina barn. Du skulle kanske behöva vara för dig själv lite.
Sorgligt att du inte känner för att ringa någon. Beror det på att du behöver vara själv eller att det inte finns någon du vill prata med?
Vet du, när jag var nere i det mörkaste mörkaste av både sorg och annat, sån kände jag inte heller för att ringa någon. Ville inte att någon skulle se mig så nere, så galen och förtvivlad. Men då hade jag en kompis som kom över ändå och det var något som kändes tryggt i det - hon pysslade lite i köket osv. Det var inte så att hon "botade" min sorg, jag mådde fortfarande lika dåligt, men så här i efterhand så vet jag att det var bra att hon kom och fanns där. Har du din mamma och pappa i närheten? Står de dig nära? Hade jag haft min mamma kvar så hade jag ringt henne, men vi var ju de bästa av vänner hon och jag. Halva jag dog när hon dog och nu börjar jag bygga upp den förlorade delen millimeter för millimeter. Hoppas du finner någon du kan ringa. Det finns också "jourhavande medmänniska" att ringa samt att psykiatrin har en telefonlinje man kan ringa på kvällar och nätter (även dagtid). Jag ringde rätt ofta dit för att få gråta av mig och prata. KRAM!
Kände likadant...Bara en person kan trösta då och han finns inte. Kände mig inte heller så lockad att ringa någon alls. Men jag har skrikigt ut min ilska och gråtit mycket hos diakonissan på lassa... dom har präst med. Jag är absolut inte kristen utan har nog förpestat deras rum med massa svordommar men det var tillåtet. Efteråt var jag så matt att jag gick hem och sov en stund. Men det lättade massor.
Jag sysselsatte mig till max för att få tänka på annat och säkert för att inte behöva tänka.
M;ånga kramar Helena
