Nyansering
För att nu nyansera lite angående skolan: barnens klasslärare har skött det hela som man ska. Information, kontakt och så vidare har funkat. Vi fick ett fint beklaga sorgen-kort från skolan och Mellan M:s fröken var till och med på begravningen (det var rektorn också, men hon är ju samtidigt min chef, så hon gick ju i "dubbla roller" så att säga - men det värmde såklart ändå!).
Det jag vänder mig emot är att det stoppat i steget efter klasslärarna! Det är inte deras uppgift att prata sorg med barnen, det tycker jag att skolhälsovården d.v.s. skolsköterska och kurator ska göra. Och det ska ske automatiskt, man ska inte behöva påpeka och efterfråga upprepade gånger!
Å andra sidan har mycket annat funkat jättefint: sjukhuset med kurator, präst och uppföljningssamtal med IVA, distrikssköterskan, hemförsamlingen med vår präst och församlingsassistent. Fast det är ju mina kontakter, inte barnens.
Det jag vänder mig emot är att det stoppat i steget efter klasslärarna! Det är inte deras uppgift att prata sorg med barnen, det tycker jag att skolhälsovården d.v.s. skolsköterska och kurator ska göra. Och det ska ske automatiskt, man ska inte behöva påpeka och efterfråga upprepade gånger!
Å andra sidan har mycket annat funkat jättefint: sjukhuset med kurator, präst och uppföljningssamtal med IVA, distrikssköterskan, hemförsamlingen med vår präst och församlingsassistent. Fast det är ju mina kontakter, inte barnens.
Kommentarer
Trackback
