Sorgfågel

Igår skrev jag ut kollegieblocket som jag haft och skrivit om sorgen i ända sedan sjukhuset. Ett helt stort A4-block; fullklottrat sida upp och sida ner med allt om hur jag känt och känner. Handstilen är rena kråkfötterna - när man skriver tunga saker gäller det att få ur sig det så fort som möjligt - och ganska ofta har sidorna fläckar efter tårar.
Någon gång ska jag läsa igenom allt från början till slut, men än så länge är jag inte stark nog. Så jag börjar helt enkelt på nästa block och undrar i mitt stilla sinne hur många jag kommer att skriva ut innan jag kan klara av att leva utan denna skriv-terapi?.....