Min skugga?
Idag är det "Valium-dag", det är en lättande andningspaus. Snart nog slår smärtan till med storsläggan igen, det vet jag, men alla pauser är stärkande.
Har hela dagen haft en underlig men skön, diffus känsla av att inte vara ensam. Som om det fanns något som höll mig sällskap; lika osynligt och svårt att beskriva som ens egen skugga en molnig dag. Du vet att den finns där, men inget syns och du kan inte för ditt liv se några tecken eller beskriva det för någon. Det är inte sådär som jag trodde det skulle vara; att man liksom känner en tydlig "ande-närvaro", utan bara en svårförklarlig suddig känsla längst inne i hjärtat där det bor som vi inte kan sätta ord på.
Är det M som håller mig sällskap? Eller bara min egen styrka? Jag vet inte, jag hoppas bara att det stannar.
För övrigt är jag avundsjuk på alla dessa sörjanden som berättat att de hörde steg eller dörrar som öppnades eller annat som visade på någon närvaro. Jag skulle verkligen vilja höra hans steg på det viset, men det har jag inte gjort. Men ibland, som idag, känns det mindre ensamt och lite, lite lättare att andas. Det är kanske min version?
Har hela dagen haft en underlig men skön, diffus känsla av att inte vara ensam. Som om det fanns något som höll mig sällskap; lika osynligt och svårt att beskriva som ens egen skugga en molnig dag. Du vet att den finns där, men inget syns och du kan inte för ditt liv se några tecken eller beskriva det för någon. Det är inte sådär som jag trodde det skulle vara; att man liksom känner en tydlig "ande-närvaro", utan bara en svårförklarlig suddig känsla längst inne i hjärtat där det bor som vi inte kan sätta ord på.
Är det M som håller mig sällskap? Eller bara min egen styrka? Jag vet inte, jag hoppas bara att det stannar.
För övrigt är jag avundsjuk på alla dessa sörjanden som berättat att de hörde steg eller dörrar som öppnades eller annat som visade på någon närvaro. Jag skulle verkligen vilja höra hans steg på det viset, men det har jag inte gjort. Men ibland, som idag, känns det mindre ensamt och lite, lite lättare att andas. Det är kanske min version?
Kommentarer
Postat av: Marita
Jag hoppas du får känna av denna skugga ofta-så du får känna mer ro.
Kram till dig vännen//Marita
Postat av: Marita
Hmm....min komentar jag skrev imorse ville visst inte komma med-eller så klicka jag fel....typiskt mig nämligen.
Vad skrev jag nu då-jo nåt med att jag hoppas du får ha denna skugga hos dig ofta nu så du får lite ro.
Kram Marita
Postat av: Marita
Men nu får jag ett spratt tror jag den va ju här fast den syntes ju inte förrut...fniss...ursäkta om jag bombaderar med inlägg L här idag-sorry men min hjärna är nog inte med eller nåt:))
Kraaaam
Trackback
