Sorgfågel

Svärfar har börjat höstplöja åkrarna och det känns vemodigt att se och höra traktorn. Det är ett ljud som är så väldigt ihopkopplat med M. Lilla J har också lärt sig det, så fort hon hör traktorljudet - även på avstånd - säger hon "pappa!".

Det lite lustiga är att jag kan ändå höra på ljudet att det inte är M som kör, för han har en annan körstil än sin pappa; mer stressad. Det var så redan när M levde; jag behövde aldrig titta för att veta vem av dem som körde traktorn, det hördes på ljudet! Men ändå...

Ett annat sinnesintryck: uppe i sovrummet har jag M:s ena kudde som jag lade undan direkt när jag kom hem från sjukhuset. Jag har haft den till tröstkudde och luktat på den; hans doft finns i den. Det är underligt att den doften fortfarande sitter kvar! M har varit död i lite mer än två månader, det finns inget kvar kroppsligt av honom förutom aska på kyrkogården, men hans doft finns! Som om några molekyler av honom fortfarande stannat kvar......