Lite attityd och jävlar anamma

Tänk vilken tur att man kan klara dagen med Herr Ipren och Fru Alvedon...... Up yours, släkt och vänner, jag ska nog f*n klara mig så som jag alltid har gjort! Fortsätt ni med era små bestyr och helgaktiviteter, skit i att ringa och kolla läget!

Förresten vill jag så snart det är juridiskt möjligt ingå månggifte och starta kollektiv med mina cybervänner här; ni som kommenterar så klokt och sträcker ut händer! Bara så ni vet, jag läser alltid kommentarerna det första jag gör när jag går in här!

Hmm, kan man bli lite hög på febernedsättande? Känner mig lite "jävlar anamma"! Men okej, allt är bättre än den där gränslösa svarta sorgen när man bara gråter och gråter.....

Fast jag saknar M; nu när jag är sjuk vet jag att han hade trätt in och fixat allt härhemma. Tagit hand om barnen, lagat mat, bäddat ner mig i soffan med en filt, kommit med en kopp te. Vi tog alltid hand om varandra och det är tomt nu att inte ha någon att ta hand om och inte bli omhändertagen av någon. Jag saknar att vara viktigast och bäst i världen för en annan vuxen så som vi var för varandra.

Kommentarer
Postat av: IF

Vad du skrev sist var alldeles mitt i prick. Jag hoppas och önskar att du får en lindring. Dessutom, krya på dig...



Efter jag skrev vad jag skrev, reflekterade jag lite om att den stora tomheten och saknaden jag börjar känna nu - efter att ha förlorat min fru i september - är egentligen bättre än den som du beskriver som "den gränslösa svarta sorgen". Vet ej. Ibland, i vissa klara timmar, när man kan observera sig själv från passageraplatsen, är man förundrad över hur många olika sätt kan man sakna, sörja, älska, lida... Sedan vet man inte heller vad de olika ord betyder för olika människor...men jag tror att i alla fall jag förstår hur det känns för dig.

2008-11-15 @ 18:43:36
Postat av: Kicki

Usch - stackare! Vara sjuk och ha sorg, då blir det ju dubbel svaghet så att säga... Tråkigt att inte någon släkting/vän kunde komm över och hjälpa dig. Jag skickar dig krya-på-dig-tankar och energi. Kram!

2008-11-15 @ 19:19:33
URL: http://litesomjag.blogg.se/
Postat av: Elisabeth/SAGA

Din man var precis som min är - jag känner så väl igen det där med omhändertagandet, tryggheten & inte minst den där piedestalen man sitter & vinglar på...

Det griper tag rätt hårt i hjärtat när du beskriver er kärlek & en liten, liten sekund kan jag ana/förnimma den överjäkliga smärtan du just nu lever med... vännen!!!...

2008-11-15 @ 23:52:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0