Lilla J säger hejdå till pappa
Jag har försökt att ta/låta ta foton av alla situationer just för hennes skull. Hon kommer inte att minnas, för hon är för liten och därför är det viktigt att ge henne minnena. Hon ska kunna se när hon blir större att hon var med på allt och hur det såg ut.
Det är så vedervärdigt sorgligt att det inte finns ord!
Tänker lite extra på dig i eftermiddag.
Jag hittade hit i natt efter ett inlägg på AFF. Läste bloggen från början till slut och har absolut ingen aning om vad jag ska säga... Precis som du skriver finns ju inget att säga som kan ta bort något alls av sorgen. Jag miste min pappa den 24/9 i lungcancer och hjärntumör. Han blev 72 år och vi kämpar med att han dog för tidigt... Jag känner igen min mammas sorg i det du skriver, trots att de hann så mycket mer tillsammans. Jag kan bara ana hur det är för dig, sedan stänger känslorna av. Det går inte att ta in. Men just precis där lever du, utan minsta lilla val.
Jag kommer att fortsätta följa din blogg, jag kommer att fortsätta kommentera. Önskar det fanns mer jag kunde göra, och kommer jag på något säger jag det. Tänker på dig idag!
