Hjärtat förstår fortfarande inte
Tomheten efter honom är så stor att den nästan går att ta på. Hela tiden fattas det en i vår familj; vad vi än gör, hur vi än försöker så blir det inte rätt. En av oss saknas.
Gud så hemskt...att förlora sin livskamrat. Jag kan inte ens tänka mig in i tanken, men skickar en styrkekram till dig och dina barn!
Den känslan kommer finnas kvar länge, man lurar sig själv att det är bara på låtsas, en mardröm för att själv kunna överleva.
Men det är väl så det ska vara nu? Det vore mycket mycket värre om ens man kunde bara dö och sen ryckte man på axlarna och sa "jaha". Eller jag menar förstås inte att du inte har det vidrigt värre, men du förstår hur jag menar? En sån sak MÅSTE märkas. Länge, länge.
Jag läser fortfarande varje inlägg du skriver men vet liksom så sällan vad jag ska skriva...
Jag tror att den saknaden du känner kommer alltid finns i ditt hjärta.
Vore väl konstigt om du inte kännde att någon fattades i din familj?
Kram
TÄNK ATT ALLA VERKAR KÄNNS SÅ LIKA, DU UTRYCKER DET BARA SÅ FANTASTISKT. eXAKT SÅ KÄNNER JGA....(oj caps lock) att närkommer han egentligen och tittar på klockan, håller nästan på att slänga iväg ett sms och fråga men kommer på...att han aldrig mer kommer hem. Han fastnade den 18e April och kommer aldrig mer hem....
