Golgata-vandring

Burr, i eftermiddag ska jag på återbesök till intensiven! Fasar lite grann för det. Det är nog visserligen bra att få tillfälle att fråga och prata, men huu för att återigen gå genom deras hemska långa korridor - känns som en Golgata-vandring.

Nåja, jag radar upp det som ännu en "jobbigt-att-göra-men-nödvändigt"-sak. Jag har genomfört många sådana nu i den fasta förvissningen att hellre ta itu med det jobbiga än att efteråt ångra att jag fegade. Och allt jag gör, det gör jag för M! För hans skull följde jag honom så långt det gick, för hans skull valde jag ut hans favoritskjorta och klädde honom i den när han dött, för hans skull planerade jag hela begravningen och urnsättningen, för hans skull bar jag urnan själv i famnen ut till graven och sänkte ner den. För honom håller jag mig uppe och genomför ett liv som egentligen känns omöjligt. Fortfarande är det han som ger mig styrkan, precis som det alltid varit.



                 
                       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0