Sorgfågel

Apropå mitt förra inlägg: barnens skola har ju krisplaner och de är sååå fina och välskrivna och ligger ute på nätet så alla kan läsa dem. Synd bara att det inte står rimliga tidsangivelser......

KRISHANTERING

vid svårare olyckor och dödsfall.

NÄR NÅGOT HÄNDER EN FAMILJEMEDLEM

• Vid familjemedlems bortgång väljs lämpliga delar ur handlingsplanen för elev eller personal. OBS! Tillstånd för information måste inhämtas från familjen först.

• Kontaktläraren och/eller kurator/skolsköterska ansvarar för samtal med den drabbades familj, informerar föräldrarna om hjälp och stöd som finns i samhället. I regel känner distriktssköterskan familjen och deras kontaktnät väl och kan därför vara ett bra stöd för familjen.

• Tänk på att ge barnet många tillfällen att få uttrycka vad det känner.

"Det första jag tänkte var..."

"Det värsta är..."

"Jag blir ledsen när jag tänker på..."

"Jag önskar att jag kunde..."


"Ge barnet många tillfällen att få uttrycka..."  CRAP!! 2 månader och 11 dagar tog det för skolsköterskan att ringa, EFTER FLERA UPPMANINGAR från min kurator!! De får nog f*n skriva in en tidsplan i krisplanen eftersom det tydligen inte var självklart....!

Ja, jag börjar mer och mer bli förbannad och ilsken på alla möjliga saker, det märks väl?! Fast det kanske är en del i sorgen, ilska känns onekligen lättare än bara gränslös sorg och saknad. I början var ju ALLA känslor avtrubbade; jag kände inte någonting alls förutom sorg. Nu gör jag det.
Jag ska bara träna mig mer på att faktiskt visa ilskan för dem det berör. Fast jag sa det sist till kuratorn; jag vågar inte riktigt det ännu, för risken är att det då kommer ut VÄLDIGT bittert och starkt.