Välbekant ljud
Svärfar vinterplöjer åkrarna här utanför och traktorljudet hörs svagt in till mig. Det är ett så välbekant ljud och lite vemodigt. Min hjärna vet ju att det är svärfar som kör, men hjärtat tolkar det som: "Åh, M är ute och kör! Vi tar på oss och går ut och vinkar till honom, då blir han glad!"
Ibland undrar jag vad hjärtat tänker, för det verkar inte fullt ut fatta trots att tiden går......M känns ju så nära och levande fortfarande, hur kan han då vara borta??
Ibland undrar jag vad hjärtat tänker, för det verkar inte fullt ut fatta trots att tiden går......M känns ju så nära och levande fortfarande, hur kan han då vara borta??
Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.
Hjärtat behöver inte förstå. Hjärtat får följa instinkten, önskan och längtan. Hjärtat får tro att han finns där ute i traktorn. Det räcker om hjärnan förstår - det gör ont nog ändå... Det har ju varit M i så många år, hur ska hjärtat kunna förstå redan? ...det är ju "redan" på ett sätt!
Kram
Postat av: Kicki
Ja oj, det tar många många år innan hjärtat förstår. Än idag - nästan åtta år efter min mammas död - kan jag få för mig hon finns. Men ju längre tiden går, desto mindre ofta. Sorgligt på ett sätt, men samtidigt skönt. Att kunna leva i nuet mera. Kram!
Trackback
