Sorgfågel

Dan före dopparedan och det har gått i ett idag, trots att vi inte hade några julsysslor att göra direkt. Men svägerskan (på M:s sida) dök upp och lämnade en julklapp, min moster och morbror var här på en planerad fikastund och framåt kvällen kom en granne som råkat ut för sorg nyligen och lämnade en blomma. Vi grät ihop och pratade ångest och sorg och smärta. Utöver detta har jag och barnen klätt granen och slagit in Stora J:s sista julklappar. Så tiden rann iväg utan att jag hann tänka särskilt mycket - men nu är det kväll och stilla och tyst. Då landar tomheten på min axel och sorgen träder fram igen. Men också tid för eftertanke och minnen. Tid att lyssna på det som egentligen inte finns men ändå är närvarande, det som ögonen inte kan se utan bara själen. Jag gråter men det känns ändå som att det är bra. Varför skulle jag inte, liksom? Första julen utan M, klart att det förtjänar tårar!

God jul älskling i din himmel! Jag saknar dig varje sekund!

"I see your face in every crowd
I hear your laughter and I turn around
I face the glowing lights alone this Christmas time
The first one without you
alone in winter snow.
The first one without you
I miss you but I know
I feel you by my side
though you are far from here
The first Christmas without you
the end of a lonely year."
(Jill Johnson)