Sorgfågel

Jag har en bild i huvudet av M uppe i sin himmel, tittandes ner på mig när jag gör saker. Han var alltid så stolt över mig när han levde; han tyckte på fullt allvar att jag var världens bästa fru och brukade skryta om mig för sina föräldrar och så. Det känns som om han fortfarande tycker likadant och idag när jag körde släpkärra för första gången själv för att hämta sänggavel och nu när jag ska upp i sovrummet och måla väggarna, kan jag riktigt se bilden av honom. Han kikar ivrigt ner genom molntäcket på mig och så tjoar han till Gud: "Kom och kolla Gud på min lilla fru, vad duktig hon är! Har jag sagt hur stolt jag är över henne?" "Värst vad han tjötar!" tänker nog Gud, men allsmäktigt tålmodig som han är kommer han nog och beundrar bredvid M.

.....Vissa "mildare" dagar hjälper det att tänka i såna här bilder!.......