Sorgfågel

Det är verkligen berg-och-dalbana i sorgen; trots mitt fina halsband som jag fick har jag haft en riktigt jobbig eftermiddag. Det är ju den 1:e idag, vilket innebär exakt tre månader sedan M dog. Vad jag inte tänkte på var att det också är den första måndagen i det sista kvartalet. Det innbär att kl. 15:00 testades larmen överallt utomhus, samma larm som ljöd precis när M blivit dödförklarad.
Jag har ju inte hört dem sedan det hände, eftersom de testas med just tre månaders mellanrum och idag hade jag sådan otur att jag råkade vara inne i stan just då. Härute på landet hörs de ju annars inte, så hade jag varit hemma hade jag sluppit det. Nu stod jag med Mellan M och Lilla J på Cheapy för att köpa färg, när larmen plötsligt drog igång. Det hördes in i lokalen och direkt när jag hörde dem högg det som en kniv i själen av smärta! Det gjorde så djävulskt ont, det var som då igen! Och inte var jag beredd heller, då är det alltid värre. Så sedan har resten av dagen varit väldigt ledsen.......