Ett oros-hinder till avklarat
Har varit på Bilprovningen och besiktigat bilen för förmiddagen. Ytterligare en i raden av saker att göra som jag fasat lite för; det var nämligen alltid M som besiktigade. Jag vägrade, för jag hade fått för mig att de skulle vara stygga och driva med mig som blond bil-okunnig tjej. Nu blev det som väl var inte så, killen som besiktigade var i min och M:s ålder och jättetrevlig. Känns skönt att veta inför nästa gång och skönt att ha tagit sig igenom ytterligare en "måste-grej". Nu åkte jag ju visserligen på en 2:a och måste ombesiktiga, men det var jag inte förvånad över och det var inte det som var det läskiga.
Men även om det gick väl, så kändes det ändå sorgligt. Antar att det var för att det egentligen skulle varit M som var där, inte jag. Så sedan var jag ledsen resten av förmiddagen när jag fixade mina andra ärenden. Skönt då att få vara hemma nu, så man kan vara ledsen ifred.
Bra gjort! Var stolt. Varje hinder du tar dig förbi kommer göra dig starkare, till slut. Kram!