Sorgfågel

Att läsa om andra unga änkor och deras sorg är som att höra ett eko av sina egna ord. Allt de säger har jag också sagt eller tänkt! Vi har var och en vår egen unika sorg, men åh, vad likt det ändå är!! Samma tankar, samma smärta, samma ensamhet, samma känsla av overklighet! Här läste jag i Aftonbladet om Carolina och kände sååå igen mig!
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3746248.ab

Detta kunde lika gärna vara jag som sagt:
"- Folk har erbjudit sig och sagt att jag ska höra av mig om det är något. Men alla har ju sitt. Och när man inte mår så bra så ringer man inte och säger kan du släppa allt och komma hit, för jag orkar inte ens laga mat, säger hon."