Blue Christmas
Så jävla meningslöst alltsammans; jag skiter så totalt i julmaten, Kalle fucking Anka, julklappar - både att få och att ge - och allt annat som verkar så viktigt för de andra! Skönast var att få åka hem på kvällen och vara hemma, bara jag och barnen. Vi delade ut våra egna julklappar och gosade ner oss i soffan och bara var!
Jag hade nog velat att man hade nämnt M bara nån enda gång, om inte annat så en skål "for absent friends"! Jag vill ju att han ska finnas med fast han inte finns här mer, jag vill att man ska prata om honom och om vad han brukade göra och säga! Jag vill inte att det bara ska vara jag som pratar om honom!
M och Lilla J julen 2007, den sista julen som var som den skulle:
...och jag och barnen julen -07. Sådär som på bilden kan jag inte le längre.
God Jul i efterskott! Även om du just nu känner att du aldrig kommer att le på det sättet så kommer du få tillbaka ett leende som jag tror du tycker är helt ok i en framtid längre bort. Men det är svårt att tro på nu. Jag har tänkt samma tankar som du och känt samma känslor angående "skitjular" m.m. Det är så jobbigt med den första julen... Du är tapper som tog dig igenom den. Och barnen uppskattar det säkert också. Förstår att du har en jobbig dag idag efter den ansträngningen! KRAM!
Lider så med dig. Julen är ju verkligen familjens högtid. Den första julen är nog den allra värsta och du har tagit dig igenom förberedelser och julafton. Några dagar till så är den över.
Njut av dina fina minnen från då han fanns med. Nästa jul kanske blir liiite lättare.
Många kramar, en påse bullar och lite skitsnack.
God Jul i efterskott! Även om du just nu känner att du aldrig kommer att le på det sättet så kommer du få tillbaka ett leende som jag tror du tycker är helt ok i en framtid längre bort. Men det är svårt att tro på nu. Jag har tänkt samma tankar som du och känt samma känslor angående "skitjular" m.m. Det är så jobbigt med den första julen... Du är tapper som tog dig igenom den. Och barnen uppskattar det säkert också. Förstår att du har en jobbig dag idag efter den ansträngningen! KRAM!
Jag tror inte de törs. De är rädda för att döden smittar, de är rädda för din reaktion, de är rädda för...allt. Och bara du som redan lever det värsta, du vet att det blir bättre av att prata. Att det skulle värma dig att säga att man saknar M, det är nog inte helt lätt att begripa.
För mig gör du skillnaden att jag vågar säga. Mammas bästa väninna förlorade sin man förra veckan och även om jag inte träffat honom (eller henne) på många år, så har de ändå funnits där som mammas vänner i mer än hela mitt liv. Så imorrn kommer jag att skicka ett fint kort till henne bara för att..ja, jag vet inte. Säga att det inte finns ord kanske? Mamma tycker det är onödigt, men ursäkta, för VEM? Honom? Henne? Mig? Mamma? Ja, ärligt, mamma skiter jag i i det läget. Du har lärt mig att kortet ska iväg och jag är inte rädd för att skicka det.
-ME- , vad bra att du skickar det där kortet! Önskar att fler gjorde så med mig också, jag hade blivit jätteglad för ett kort nu och inte bara alla de man fick precis i början!
Kicki, Malin: tack! Det känns skönt att höra uppmuntrande ord att jag var tapper!
Kram Sorgfågel
Precis som -ME- så lär du mig mycket. Jag önskar att du slapp, men när livet nu är precis så jävligt så kanske det på något litet hörn kan kännas bra att få dela med sig så att andra kan förstå hur lite som behövs? Jag kommer aldrig mer att låtsas som att döden inte finns. Jag kommer aldrig att låta bli att prata om en person som inte längre finns med. Jag kommer aldrig att titta bort inför någon annans sorg. För dina barns skull fanns den här julen! För dig kvittade det lika, men du klarade det - för deras och för Ms skull. Eller hur?!
Kram!
På julafton i år pratade vi om min mans farfar som dog på lillejulafton för något år sedan, och så pratade vi om de andra som saknades, och då tänkte jag på dig. Jag vill tacka för att du delar med dig av hur det känns så att vi ovetande kan lära oss.
Nu har du tagit dig igenom den här julen, och gjort vad du kunnat för dina barn. Det är bra gjort! Jag önskar dig styrka att orka, och styrka att säga ifrån i de lägen det behövs och att stryka ur ditt liv de personer som inte tar hänsyn och stöttar dig!
