"Svarta listan"
Jag vill gärna citera en pricksäker grej till ur boken "Dödsviktigt" av Mia Berg, nämligen "Svarta listan". Den är skriven utifrån barn som mist en förälder, men ni som är änkor eller har mist ett barn kommer också att känna igen er:
"SVARTA LISTAN: om du vill hjälpa, säg inte så här!
1. Jag skulle aldrig klara av att min pappa dog.
De som säger så gör det nog oftast för att visa att de tycker att kompisen är stark. När man står där en dag med en död mamma eller pappa så har man inget val. Man klarar det därför att man måste klara det. Därför kan den kommentaren väcka tankar som: Nähä, så jag är kall som gör det? Tror ni att jag ville att det här skulle hända? Bryter jag inte ihop tillräckligt? Är det fel på mig?
2. Det som inte dödar dig gör dig starkare.
Det antyder ju att det är bra att det händer lite hemskheter, eftersom det gör en till en så mycket starkare och modigare människa. Men jag tror att alla barn gärna skulle varit både svagare och fegare, bara mamma eller pappa hade fått leva istället.
Visst finns det forskning som visar att man växer och blir starkare av svåra livshändelser. Men det hjälper ingenting att höra det från andra. Den insikten måste alltid komma inifrån en själv. Och den kommer någon gång längre fram, när allt som hänt liksom skramlat ner genom systemet och hittat en ny plats att ligga på.
3. Tiden läker alla sår.
När man växer upp utvecklas hela tiden ens sätt att tänka och känna. Att bli äldre innebär därför inte bara att det gått längre tid sedan det hemska hände, det innebär också att förstå mer och mer. Att inte kunna gömma sig bakom fantasierna om att mamma kommer att komma tillbaka. Att en dag plötsligt inse att resten av livet måste levas utan.
Sorgen har en förmåga att hoppa fram och skrika BU! när man är som minst beredd. När du går på skolavslutning med bara en förälder. När du får hem en lapp från skolan där båda föräldrarna ska skriva på. När du läser om kroppen i biologin och blir påmind om pappas sjukdom."
Check på alla tre..... Särskilt den första - den har jag hört många gånger mer än jag tål kan jag säga....!
Kommentarer
Trackback
