Fars dag igår

Igår var det Fars dag och jag är tacksam över att mina barn, som bara har en pappa i himlen - och dit är det jäkla långt att fira! -, får lov att ha Josef som ställföreträdande pappa. Någon som kan finnas där som en förebild här i detta livet, i det som pågår nu. Sedan ska inget få ta ifrån dem deras fina minnen av deras pappa, men jag tror att det är två skilda saker.
 
Allra viktigast är det nog för Lilla J, som var för liten när M dog för att kunna ha egna minnen. Hon får uppleva "pappa-stunder" med Josef istället. Som i fredags när jag jobbade hela dagen och de två var hemma och bakade en kladdkaka. Och då ska ni veta att Josef bakar typ aldrig; det är jag som gör det i den här familjen! Men det var visst kladdkakans dag och Lilla J ville. Är man då en bra "vikarie-pappa" så bakar man såklart. Och det är jag så tacksam för!
2014-11-10 @ 12:32:06 Permalink

Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

Ja, vikariepappa - det måste han ju vara av allra bästa sorten. Annars hade du ju inte blivit kär i honom! :)

2014-11-10 @ 20:04:33
Postat av: Annika

Hej,
Igårkväll låg jag ledsen och förbannad i sängen och tänkte att jag skulle skriva en blogg om hur det är att vara "ung" änka: Idag googlade jag på änka/blogg bara för att se...
Blev helt paff av allt jag hittade på nätet, trodde att jag skulle bli den första...hittade din blogg och sträckläste....ert förhållande, sorgen och tankarna efter, tidpunkten...det är så skrämmade likt...du har satt ord på så mycket som jag hittills bara tänkt för mig själv...vad skönt att jag inte är ensam...även om man förstås är det ändå. Idag är det 3,5 månad sen min man dog i sömnen, helt plötsligt, hjärtat - jag var i Frankrike när det hände och det var mina 2 pojkar (13 och 15) som hittade honom. Det var outhärdligt.
Och jag är fortfarande i det du så riktigt citerade, jag är i total handlingskraftig chock...jag ska fortsätta läsa din blogg och jag skulle gärna vilja skriva själv. Men finns tiden?
Hälsningar
Annika

Svar: Hej Annika och välkommen i "sorgesystrarnas gäng"....eller nåt. Ingen kul situation att vara i, men det är på något sätt en tröst att hitta andra, inte sant?Mitt råd till dig är att försök ge dig tid då och då att skriva. För mig funkade det terapeutiskt; det blev ett andningshål att få skriva ner kaoset i huvudet och själen. Och det är numera också ett "tidsdokument", för man glömmer i efterhand hur det var - allt flyter ihop till en enda svart gegga. Då hjälper bloggen mig att minnas och att dra lärdomar; som en dagbok.
Många kramar till dig och dina söner!!
/Sorgfågel
Cayenne72/Sorgfågel

2014-11-16 @ 22:53:55
Postat av: Anki

Ja i år var fars dag dagen efter att mina barns pappa dog..min man och livskamrat i 26 år. Jävla farsdagshelvete

2014-12-17 @ 21:01:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0