Andlös

Ibland saknar jag honom så smärtsamt mycket! Så mycket att en del av mig vill dö - bara för att få träffa honom igen! Såna stunder tar andan ur mig. Jag får ingen luft; det slår ner mig fullständigt.

Ibland känns det överväldigande, det faktum att jag är dömd att längta efter honom hela livet. Oavsett vad jag gör, var jag är eller med vem jag är.....
2013-12-11 @ 21:06:28 Permalink

Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

Hela livet... Ogreppbar räcka av tid. Kram <3

2013-12-18 @ 16:18:39
Postat av: Malle

:( Ja det är obegripligt. jag längtar inte längre, jag minns inte längre...jag minns bara sorgen och ibland tar den sig ut ur det stora såret och bryter sönder hela världen. Fortfarande... Efter snart 4 år. Som en tidskapsel som är stängd och ointaglig. jävla sorg, jävla död!

2013-12-22 @ 15:15:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0