Vid graven
Jag och barnen åkte till M:s grav och satte blommor i vas och i jorden, tände varsitt ljus och lade ner ett roshjärta. Det blev väldigt fint.
När vi först kom dit gick vi för att hämta vatten och spade. Jag satt på huk och snittade om rosorna och tog bort blad, barnen var runtomkring mig. Solen sken och det var vindstilla och fridfullt, ingen annan var på kyrkogården. Då kom en vit fjäril och kretsade två gånger tätt intill oss. En gång flög den nära min kind. En hälsning?
Jag tragglar mig annars igenom dagen bit för bit. Det går sådär, energin läcker. Men jag gläds över skyddsnätet som spänns ut under mig i form av omtänksamma sms och mail. Tankar från fina människor som värmer! Tack mamma o pappa, lillebror, Carina, Helén, Anna och flera andra!
Kommentarer
Postat av: Christel
Jag läser din blogg men brukar aldrig kommentera, idag har jag dock tänkt på dig massor!
Stor kram från Christel aka Chrillan
Postat av: .:Sabina:.
Fjärilen var en hälsning, jag kan inte - och vill inte - tro annat. Fyra år... Det är svårt att greppa och jag som inte brukar ha svårt att formulera mig är utan ord.
Kram
Trackback
