Dagens tanke

Jag tänker mycket när jag kör bil till och från jobbet. Antagligen för att det är enda stunden på dagen som jag är ensam.
Idag funderade jag på vad som är allra värst med att mista sin man. Av alla överhemska smärtsamma sidor i sorgen är den allra värsta - den som aldrig går över eller blir lättare att leva med - det faktum att man inte har sin partner att dela barnen med. Alltså att den andre föräldern är borta och inte kan glädjas eller oroa sig på samma nivå som man själv. Ingen att dela allt som rör barnen med, ingen som känner lika föräldrastarkt för dem som man själv. Det är och kommer alltid att vara bara jag som är förälder till barnen; bara jag som känner sådär "jag älskar er så jag kan dö för er"-starkt.
Sånt är tungt. Alltid.
2012-09-11 @ 17:02:08 Permalink

Kommentarer
Postat av: Ninni

Hej!
Hittade din blogg för ett tag sedan då jag letade efter någon med liknande livssituation. Jag är änka sedan november 2010 och har två barn. Jag känner så igen mig i mycket du skriver, speciellt det här senaste inlägget. Man är verkligen ensam förälder och inser att så kommer det att vara resten av livet. Tung och mycket sorglig tanke för det finns ju inget som kan ändra på det. Jag har som tur var en nära relation med mina föräldrar och dom kan lite ta min mans roll. Dom gläds i alla fall med mig åt barnens utveckling och framgångar.
Tack för att du skriver om det här svåra, det hjälper i alla fall mig att ta mig framåt.
Kram
/Ninni

2012-09-13 @ 00:29:32
Postat av: Kicki

Kram L! Har inte varit inne här på länge. Förlåt. Jag lider med dig, förstår att detta är det svåraste, det med barnen. Många varma kramar till dig!! /Kicki

2012-09-24 @ 14:34:08
URL: http://litesomjag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0