Dödsveckan

Jaha, då går jag in i "dödsveckan" återigen då....! Drastiskt uttryck, men det är så den känns; den här tiden varje år. De där dagarna när man återupplever allt.
 
 
Josef fällde en korkad kommentar för ett tag sedan i samband med diskussionerna om den där jäkla festen - tyvärr en kommentar som skulle platsa på "topp 5 av det okunnigaste jag hört som änka": Men hur länge ska du haka upp dig på det datumet? (alltså dödsdagen). Jag minns inte den exakta citeringen men det var nåt i den stilen.
Jag bara baxnade och brydde mig inte ens om att svara............!
Annars hade jag kunnat berätta för honom om min fina sorgevän som sörjde sin dödfödde son för tionde året i år och tyckte att det var extra tungt i år. Eller min mamma och pappa som förlorade min två år yngre lillasyster när hon var bara ett par månader - det är 38 år sedan och mamma säger att självklart finns det alltid kvar.
 
Så jag antar att svaret är: "minst 38 år and counting".
Eller kanske snarare: "aldrig".
 
 

Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

Jag blev mamma under dramatiska former, där jag närapå dog och blev liggande på hjärtintensiven i flera veckor, för 12 år sedan. Vi hade ett lyckligt slut, både dottern och jag mår ju som du vet bra idag. Ändå går jag in i känslan jag hade veckan innan hennes födelse, när jag var som sjukast och oron över det väntade barnet som störst, varje år fortfarande. Och jag tror att det kommer att fortsätta följa mig. Kanske har man inte varit med om något som ställt livet på ända om man inte kan sätta sig in i det? Kanske är det inte alla människor som är som vi, och återupplever det som hänt "bara" pga ett datum? Men oavsett vilket är det inte mycket mer man kan göra, än att följa med i sin känsla - och veta att man faktiskt kommer ut på andra sidan igen.

Du har ju dessutom barnen att tänka på, även de är förstås medvetna på olika sätt att det nu är årsdagar sedan pappa först blev sjuk och sedan dog.

Jag tänker på dig!!

Svar: Som vanligt är du ju klok som en bok! :-) Det är ju säkrt så det är; de som inte upplevt något (än) kan inte förstå. "Ignorance is bliss", "saliga äro de okunniga" typ. De ska vara glada så länge de inte vet, kanske.Kram!
Sorgfågel
Cayenne72/Sorgfågel

2012-08-27 @ 22:22:38
Postat av: Malle

Jag är helt urusel på att kommentera men jag läser och här kommer kramar från mig och lilla R!!!!

Svar: Kram tillbaka till dig! Och du, det gör inget att du inte alltid kommenterar, jag är inne hos dig och läser ofta och jag är också kass på att kommentera! Men jag följer dig och tänker på dig!Kram/Sorgfågel
Cayenne72/Sorgfågel

2012-08-29 @ 12:41:46
Postat av: Towe

Om man aldrig varit med om sorg på nära håll så har man svårt att förstå. Du vet och du kommer sörja så länge du vill. Det bara är så. Kram kram

Svar: Kramar tillbaka till dig!!/Sorgfågel
Cayenne72/Sorgfågel

2012-09-02 @ 19:09:26
URL: http://towans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0