Läser i senaste Amelia om "Jag-coaching" - en trend som verkar fullkomligt ha svämmat över de senaste åren med böcker, artiklar och så kallade experter. De flesta av såna där coach-råd är löjligt fjantiga och rutinmässigt upprapade, t.ex det här ur artikeln - jag citerar:

"Träna på att KUBLA när du fylls av oro, ångest eller ilska. Du gör så här:
KLIV UR din stressiga situation. Gå bort ett tag, sluta tidigare, gå in på ditt rum.

BACKA, håll dig själv tillbaka ett tag, och gå inte in igen i den stressiga situationen.

LUGNA ner dig, slappna av med någon teknik som passar just dig.

ANDAS långa djupa andetag, räkna till tio."

Men great! Om jag skulle ta och praktisera detta på jobbet när jag börjar där igen efter föräldraledigheten??
Jag jobbar på förskola i en kommun som anser det vara bra barnomsorg att trycka in 25 småttingar i en och samma dagisgrupp.
Det blir nog jättebra om jag, nästa gång det kör ihop sig vid t.ex påklädningen och Kalle bajsar i blöjan samtidigt som Lisa vägrar ta på sig overallen samtidigt som Lukas biter och river Simon samtidigt som Julia gråter efter mamma, om jag då KUBLAR!!
"Ursäkta mig ungar, jag ska bara kliva ur den här situationen och gå in på mitt (?) rum (får nog bli garderoben då, nåt annat ledigt rum finns inte på ett dagis) och nä, jag tror jag slutar tidigare, hejdå! Nu går jag hem och djupandas!" Eeeeeeh......

Snälla Amelia, ALLA sitter inte på fina kontor och låtsasstressar vid en dator!! Get real!