Precis här och nu

Jag repar mig oftast rätt fort numera efter såna där små dykningar som i måndags och så också denna gång. Det är något som liksom hör till mig och min tillvaro att det då och då flyter upp; det känns inte som något farligt utan som något som hör till. Som en skugga som jag bär med mig.

Som kontrast vill jag beskriva det lilla vardagsögonblick jag upplevde i helgen när jag och barnen var hos Josef och hans barn i hans lägenhet. Jag och Josef satt på balkongen i solskenet; småpratade och delade på lördagstidningen, vände ansiktena mot solen och njöt av att den trots all snön värmde så skönt. Då tänkte jag: "just nu vill jag inte vara någon annanstans än precis här och nu!" Just då var jag totalt i ögonblicket; helt och fullständigt i en lugn och varm lycka!
Min sorg finns alltid med mig, men jag kan känna total närvaro i ögonblicket ändå och det känns fantastiskt.

Kommentarer
Postat av: Annika M

Verkligen fantastiskt, hoppas jag också kommer få uppleva det.

Kram A

2010-03-09 @ 08:04:23
Postat av: Anonym

Helt tagen av din blogg, bara läser och läser och läser. Sökte på nätet febrikt för att få råd: Hur klarar man en ny relation som änka... och hittade din blogg. TACK, för alla kloka personliga ord... inte ensam ju inser man!

Nu får jag försöka sluta läsa... livet pockar ju på ..göra fika till mig o lilla tjejen här :)

KRAM!

2010-03-10 @ 15:24:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0