Det andra året
Alla pratar om "sorgeåret", då man upplever alla högtider och händelser för första gången sedan den älskade dött. Men jag som gjort min första-året-resa märker att jag reagerar på saker nu också. Saker jag gör nu som jag minns hur jag gjorde för ett år sedan när jag var i den akuta sorgen. Det känns väldigt konstigt och det tar en tillbaka på ett påtagligt sätt.
En klok vän till mig skrev: "det här är året då du återupplever ditt sorgeår!".
Skjutsade Mellan M till ett kalas i söndags och kom plötsligt ihåg att det gjorde jag ju förra året också; mitt i den där förvirrade, chockartade "ny-sorgen" som var då. Mindes hur svårt det var att stå och småprata med föräldrarna till kalasbarnet när jag lämnade och hämtade Mellan M. Hur svårt det var att befinna sig i den vanliga världen som snurrade på som den brukar utan att ta hänsyn till att vår värld hade rasat.
En klok vän till mig skrev: "det här är året då du återupplever ditt sorgeår!".
Skjutsade Mellan M till ett kalas i söndags och kom plötsligt ihåg att det gjorde jag ju förra året också; mitt i den där förvirrade, chockartade "ny-sorgen" som var då. Mindes hur svårt det var att stå och småprata med föräldrarna till kalasbarnet när jag lämnade och hämtade Mellan M. Hur svårt det var att befinna sig i den vanliga världen som snurrade på som den brukar utan att ta hänsyn till att vår värld hade rasat.
Kommentarer
Postat av: -ME-
Ja, det var klokt sagt, det där att du återupplever ditt sorgeår. Jag tänker att det kan vara lite samma som att man upplever barnens födelser på deras födelsedagar? Första åren var det så skarpt och tydligt och utan förvarning slängdes man tillbaka i tanken till Där och Då. Numera, mina är 6+8, åker jag bara nån enstaka gång tillbaka utan att medvetet ha tänkt.
På något sätt blir det väldigt tydligt att tiden är spiralformad.
Postat av: Sorgfågel
-ME-: visst är tiden spiralformad, det var en klok tanke. Kram!
/Sorgfågel
Trackback
