Sorgfågel

Läste nu på kvällen era kommentarer i föregående inlägg och känner mig lite olydig eftersom jag tydligen gjort tvärtom mot vad ni sa! "Gå inte upp i tid förrän marken är stabil" - det låter visserligen klokt, fast å andra sidan tror jag att ska jag vänta tills marken känns stabil, så får jag nog vänta länge och då hinner Försäkringskassan slänga ut mig ur sjuksystemet och det vill jag inte!!
Så det jag har gjort är att jag ska prova att gå upp lite till från och med nästa vecka. Men det är inte så illa som det låter; jag har ju en heltidstjänst i botten, men begär alltid ner den till 75 % och utifrån de procenten beräknas sjukskrivningen. Alltså har jag när jag varit sjukskriven på halvtid jobbat 15 timmar i veckan och kommer nu att gå upp till 22,5 timmar i veckan. Tror att det kommer att funka - eller jag hoppas det i alla fall. Det är ju så jäkla svårt att spå! - hade doktorn frågat mig i förra veckan hade jag sagt "no way, det känns inte som det funkar!", men den här veckan, just den här dagen, känns det som att "jovars, jag tror det går".
Men jag har en plan/tanke bakom det hela också; jag vill hinna gå upp stegvis till full 75%-ig tjänst innan det gått 6 månader av sjukskrivningen, för sedan får jag antagligen FK på mig med de hårdare prövningsreglerna och är det NÅGOT jag vill undvika i det här, så är det att tjafsa med dem!! Och 6 månader är det den 19 juli, så innan semestrarna vill jag vara helt tillbaka.

Får väl se hur det går, skulle det vara stört omöjligt så kan jag alltid ringa läkaren igen, så går vi tillbaka till halvtid.

Jag känner ju också att det går lite bättre hela tiden att jobba; jag blir inte riktigt lika "låg" efter en jobbdag som jag blev innan.